fredag 17 oktober 2014

FREDAG = positiva listan.

Det är ju ändå fredag och nu tycker jag att det är dags att fokusera på det som är bra just nu. Perfekt uppladdning inför helgen.

  • Vi har en ny bil! Som funkar! YAY! P kan ta sig till jobbet och det är ju bra. Han kör nämligen sisådär 10 mil om dagen rätt ut i skogen typ och dit går ingen kollektivtrafik.
  • Det må vara bitande kallt men det är SOL ute!
  • Vi ska äta middag på restaurang både idag och imorgon med trevliga människor som sällskap. Vilken sorts mat det blir är ännu oklart men who cares? Det är ju lika fantastiskt oavsett.
  • Jag fick svar på min annons om att sälja en bilbarnstol och får lite extra klirr i kassan! Som förvisso går till en ny bilbarnstol men... ändå.
  • Det är snart JUL. Haters gonna hate men jag är redan peppad. Har börjat köpa julklappar och det är officiellt av ekonomiska skäl (för att sprida ut den modesta kostnaden något) men egentligen mest på grund av tidigare nämnda pepp.
  • Vi storstädade igår och det är sådär behagligt rent hemma. Mmmmm.
  • Jag har chiafrön hemma och kan alltså göra chiapudding till frukost i helgen. Gott. Speciellt med lite banan, kakao och kokosflingor i.

Sådär ja. Oavsett vad jag tycker är motigt/jobbigt/sorgligt så finns det ändå sådant som är bra.

Trevlig helg!

fredag 10 oktober 2014

JAHA.

Bilen var på verkstaden i ca 5 minuter innan vi fick veta att den är helt kaputt och bortom all räddning (om vi inte vill betala mer för reparationen än vad bilen är värd dvs), sambon åkte in på akut jourjobb, regnet öser ner och när vi nästan lagt klart ett pussel på 72 bitar så är den sista spårlöst försvunnen och lillungen blir otröstligt ledsen.

Är det det här du kallar fredagsmys? Då vill jag inte längre va med.


Drunkna inte i dina känslor: En bok om MIG.



Okej den är ju inte skriven om mig men bitvis hade det lika gärna kunnat vara så. Jisses alltså vilken fullträff. För mig! Kanske dig också? Rekommenderar den i alla fall varmt.

Hej höst.

Jag känner mig trött och tung. Svag. Tillplattad. Ungefär som att hösten är en gigantisk flodhäst som satte sig på mig.

Men! Här kommer det något positiva: Jag känner faktiskt för att göra någonting åt det.

Sedan jag började ta min nya medicin så har jag faktiskt fått lite lättnad. I värken och i sinnet. Jag är inte riktigt lika skör och det är ju fantastiskt bra. Så pass att jag har börjat kunna lägga lite energi på att ta hand om mig själv och min kropp. YAY.

Jag blir aldrig bättre om jag inte orkar med att sköta kost och träning på ett bra sätt. Jag vet ju det här. Det är viktigare än allt som alla mediciner kan göra för mig. Men som jag har mått det senaste halvåret (året?) så har det inte funkat. Alls.

Jag vill verkligen orka bära mig själv uppåt och framåt. Och för det behövs en starkare kropp. Det kommer att ta tid men nu bestämmer jag att det är dags för förändringarna att vända åt det bättre hållet. Sådetså.






fredag 26 september 2014

Förlåt alla frusna men...

Dragkedjan i min skaljacka (tillika regnjacka) har gått sönder så jag tänkte att det kan bli snö och så nu för jag har ingen vettig jacka för höstrusk! OK? Bra. Tar och plockar fram vinterjackan så kör vi.


Läkarbesöket.

Jomen det gick bra i tisdags. Tycker jag. Hade väl knappt satt mig i stolen inne hos läkaren förrän jag hasplade ur mig nått i stil med:

"Jag orkar ingenting just. Jag är bara så himla trött. Det gör ont hela tiden och jag har ingen kraft längre."

Sen pratade vi länge om hur det är. Den onda cirkeln som blir när jag är så himla utmattad av kroppens strejkande att det tar över hela mig. Tröttheten sätter sig på mitt fokus och värken tar över vilan. Inget fungerar. Jag blir nere och orolig. Så himla skör och helt utan sköldar.

Någonstans måste det ge med sig lite. Jag behöver en paus.

Mina prover var bra. Så därför kan jag få medicin igen. Men vi är fortfarande i en sits där vi testat nästan allt som verkar vettigt och inget fungerar ju! Eller ja, det fungerar ibland men biverkningarna blir för omfattande.

 Steg ett blev i alla fall fokus på mitt välbefinnande just nu. På kraften att ta mig framåt. Sjukskrivningen förlängs. Sen så fick jag en medicin utskriven mot värken, som även är antidepressiv. Ingen jättekraftig historia men något som kanske kan ta udden av det värsta, både fysiskt och psykiskt.

Det är första gången som jag tagit något liknande så jag är försiktigt positiv.

Jag får även en remiss för samtalskontakt (antagligen hos psykolog men vet inte hur den kedjan fungerar ännu), utifrån mina egna önskemål. Jag tänker att det kan vara bra att ta tag i de här knutarna jag ständigt bär på, speciellt efter de senaste åren. Jag är lite för dålig utrustad med strategier för att hantera min oro. Det har jag nog alltid varit! Hela mitt liv. Så varför inte se om det finns andra stigar att gå på än de jag redan trampat upp?

Det var jättesvårt att säga orden. Men jag gjorde det.

"Jag tror att jag behöver någon att prata med."






måndag 22 september 2014

Finns det en pysventil för ångest?

Kanske verkar lite ilsket just nu kring mina inlägg och det må vara. Jag behöver ventilera, hence: blogg.

Imorgon ska jag till läkaren och jag är så himla nervig.
Kommer levervärdena fortfarande att vara bra? Kommer det vara läge för någon ny medicin (och i så fall vilken och hur fan ska jag ställa mig till alla alternativ)?

Ska jag fortfarande vara sjukskriven på heltid eller börjar karusellen med arbetsförmedlingen om nu?

Kommer jag få sagt allt jag vill ha sagt (ja, jag skriver lista innan) och kommer jag kunna förmedla hur dåligt jag mår både fysiskt och psykiskt i denna process jag befinner mig i just nu?

Kommer jag kunna prata om jobbiga saker utan att gråta? (Det har varit en utmaning den senaste tiden.)

Jag oroar mig så himla mycket för allt möjligt just nu. 

Ångest.