Inte till någon glädje för er.

Jag komponerar väldigt många blogginlägg i mitt huvud! Som inte hamnar här. Det är lite tråkigt kan jag tycka.

Uppfinna en tankeöverföringsapp? "Google blog thoughts writer"?

När jag ångrade mig.

- Men glutten det där är ju mina makaroner! (När dottern helt spontant tar mat från min tallrik.)
- Okej mamma!

Så spottar hon ut dem mitt bland maten på min tallrik och jag bara... ångrade att jag sa nått till att börja med.

- Nu fick du tillbaka makaroner mamma!

Tack?

Loppis love.

Här om dagen köpte jag en topp och ett par skor på Röda Korset. Väldigt glad! Skorna är supersköna, från märket Camper, och kostade mig bara 40kr. Det är första gången jag har köpt begagnade skor till mig själv, har haft svårt för det innan. Både på grund av att skorna är formade efter någon annans fötter samt att det inte alltid känns så fräscht. Men det finns ju såklart undantag! Och jag lär mig sakta charmen med att fynda second hand även när det gäller kläder och skor. Har ju gladeligen köpt prylar på loppis i flera år.

Det där med kläder i andra hand (som jag inte vet vem som haft) har känts känsligt för mig men alltså, vad är grejen? Så länge de känns fräscha så är det ju inget konstigt alls. Bara att tvätta upp och vara glad! Eller som Kafferepet så klokt skrev, det går ju bra att sova i hotellsängar med lakan som används av alla möjliga så vad är skillnaden? Bara nån korkad grej jag haft för mig. Det har dessutom alltid känts helt normalt när andra shoppar kläder second hand och jag gör det ju till min egen dotter hur mycket som helst. Nu blir det skärpning.

Kaboom.

Det ser ut som om en leksaksbutik har exploderat i mitt hem. Bara så ni vet. Och jag är för upptagen med att snora för att orka plocka fler leksaker nu.

Over and out.

Läst hos Teres.

"JAG gör mitt bästa utifrån min egen tid, lust, ork, ekonomi, hjärta. punkt".

Så rakt på sak och bra. Önskar jag kunde få in det i min tröga skalle. Att det räcker så.

Den här gången är jag redo!

Tänker inte stå där i mitten av maj och undra varför det kliar i näsan (och gommen) och rinner ur ögonen. Den gamla hunden har lärt sig sitta (samt accepterat att hon numera är pollenallergiker)!

Första.

Det har gått lite mer än sju månader sedan P dök upp i mitt liv och jag förundras fortfarande över hur fantastiskt det är att jag har honom. Att han finns här för mig. På ett sätt jag aldrig trodde jag skulle uppleva. På många sätt är han den första för mig, viket kan låta märkligt för någon som varit gift och fått barn men så är det.

Don't get me wrong! Vi har haft några tyngre stunder också. Sådär som man har av en eller anledning för att livet är så just då. Men de har varit korta. Det har mest varit pirr faktiskt. Och fint. Och stora känslor som liksom smyger sig på och säger TADAAA!

Det är fortfarande nytt men tiden rullar på...

Helt plötsligt en dag i Maj fick vi vår första gemensamma post.

Och det är sånt jag kan bli lite fnissig över!